Jag är både från mars och en elefant

Det är oerhört intressant och ibland frusterarande att ha förmågan att se på sin egna hjärna utifrån.

En del i ADHD är dålig impulskontroll, för en del betyder det att de ”smäller” och ”exploderar” utan att hinna tänka efter före. För andra att de bara gör utan tanke på konsekvenser.

Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att ”du måste tänka efter före du gör något”. Det är som att be en blind att ”se sig för innan de går över gatan”. Förmågan finns inte.

De flesta får en tanke, funderar över den och agerar. De vet inte ens om att det finns ett annat sätt att fungera på. Bara det är egentligen spännande, vi som har en brist i vår hjärna är de som ska förstå hur andra fungerar, andra som har en fungerande hjärna…

I alla fall. En ADHD-hjärna får inget meddelande, ingen tanke och har därför inget att fundera över och det är det som är ”dålig impulskontroll” Vi agerar. Punkt.

Tänk en barn som gör så. Och sen får en utskällning och tvingas lova att till nästa gång lära sig av erfarenhet. Hur ska du kunna lära dig av erfarenhet utan att ”tanken” dyker upp? Det är ju steg 2 efter tanken som möjliggör valen och som möjliggör att lära sig av förra gången. Vi får aldrig tanken och kan då omöjligt värdera något som inte finns. Vi kommer att agera som steg ett igen…. och igen och igen.

På nåt sätt lär sig hjärnan och vi agerar smartare och smartare med åldern. Fast fortfarande utan tanke, den finns ju inte. Precis som att en blind inte ser bättre bara för att de bli äldre. Bristen är kvar, men vi blir bättre på att kompensera den.

Att tänka efter före och att lära sig av tidigare missar är tyvärr inte ett val vi har. Vår blindhet sitter just där.

Jag har arbetat mycket med dessa barn. Och lever ju den värden själv.

Barnen blir ledsna och arga och känner sig ofta orättvist behandlade. Omvärlden ser dom som fräcka och arroganta. Barnen blir ännu argare och omvärlden ännu surare.

Vi vuxna, som har förstått vår brist har två val, att snabbt be om ursäkt, ett ärligt förlåt – för resultatet av vår spontana handling var ju inte meningen. Eller så kan vi bli arga och bita tillbaka mot orättvisan.

Jag är elefant i glassbutik. Jag är inte elak eller empatisvag. Men jag välter lite då och då något i butiken, oavsiktligen. Jag försöker då empatiskt med stor omtanke be om ursäkt, laga och ersätta. Ibland möts det med förståelse och ibland inte.

Mitt hjärta gråter för alla barn som lever detta var dag. Jag förstår i alla fall varför.

Jag är vuxen, jag klarar mig. De vänner jag har runt mig känner till min brist. De som inte kan hantera den väljer jag bort eller de väljer bort mig. Utan att vi behöver bli osams eller göra varandra illa. Vi bara väljer bort. Enkelt.

Men än en gång, tänk alla barn och tonåringar som vi var dag skäller på, suckar åt, inte accepterar deras förlåt för det är femtielfe gången – de lär ju sig aldrig!! Vi tolkar deras uppgivenhet som nonchalans och arrogans. Vi blir personligt sårade av deras brist, som de inte ens känner till och absolut inte kan trolla bort.

Vi ber de med brister i hjärnan vara de som förstår alla de med fungerande hjärna. Jag har den förmågan – idag. 49 år gammal. Men det har tagit sin tid. Jag har varit förtvivlad så många gånger för jag inte har förstått vad jag gjort för fel och varför alla är arga på mig. Så sent som 2004. Någonstans där ramlade poletten slutligen ner.

Jodå, jag tror kosten jag valt har varit en betydande del i detta. Kosten, livet, självkänslan, åldern och en stor kunskap om hjärna.

Vi är olika. Även i sättet hur tankar når fram. Några av oss har inte tanken och utvärderingen och möjligheten innan vi agerar. Vi är ”binda” där. Och hur gärna vi än vill kan vi inte lära oss att ”se bättre”.

Krama alla barn runt dig, speciellt skitungarna, lite extra idag. De kanske vill göra rätt men vet bara inte hur….

Jag är från Mars

När jag var liten var jag oerhört udda. Pratade för mycket, tog för stor plats, pratade lite för högt, ville styra och ställa, förstod inte de enklaste sakerna och samtidigt hade jag lätt för att lära.
 
Att lära mig läsa och räkna gick snabbt.
Att lära mig klockan var en utmaning.
Att förstå lekens regler var helt hopplöst.
 
Fysik, matte och kemi var jätteenkelt.
Att hitta till klassrummet en omöjlighet.
 
När jag var liten så bad jag till Gud var kväll – ”snälla kan jag inte få i alla fall en vän. Bara en, jag behöver inte fler. ” Jag fick ingen!
 
När jag var 12 träffade jag underbara Anita Stridh och Eva Sköld. De ”tränande upp mig” så jag funkade. Tack <3 Varför hade ingen vuxen gjort det.
 
När jag var 14 skaffade jag mina första vänner. Eva Andersson, Anna, Gudrun och Susanne. Eva har stått ut till än idag. Ler stort.
 
Jag kallade mig själv för alien. Jag bara måste komma från Mars. Jag var ju så annorlunda.
 
Jag upplevde också att jag levde i slow-motion-land. Allt gick (och gör så fortfarande) sååååå evinnerligt långsamt. Jag pratade ju normalt (turbo) och alla andra så lååååånnnnngggggsssssssaaaaaamt. Zzzzzzzz!
 
Så jag satte fart på ”slöfisarna”. Jag pratade mycket och ofta och gärna. Jag rörde mig mycket, ofta och yvigt. Det hände alltid saker runt mig så jag var säker på att alla runt mig inte skulle somna av sitt sävliga tempo…
 
Idag får jag betalt och uppskattas för det som jag mobbades för.
 
Idag är mina ”dåliga sidor” mina absolut största tillgångar.
 
Idag uppskattas jag för att jag är annorlunda.
Många avundas min energi och tempo.
 
Nä, jag kan fortfarande inte hitta. men min GPS löser det åt mig.
Jag kan klockan men lärde mig aldrig multiplikationstabellen.
Mobilen fixar multiplikationen åt mig. Snabbt och enkelt.
 
Tänk så många barn som också är från Mars – precis som jag – som vi förstör framtiden för bara för att alla ska ner i en och samma trånga ”normala” box.
 
Tänk om skolan kunde få se hur bra det kan bli för en ”skitunge” som jag. Om bara självförtroendet och självkänslan får förbli hela – trots att vi är annorlunda och lite jobbiga. Trots (eller på grund av) att vi gör saker på ett annorlunda sätt.
 
Det finns Fars Dag och Mors dag – jag vill att det ska finnas ”Oss från Mars”-dag. Och den dagen ska vara presentfri men full av tolerans och tålamod och nyfikenhet och förståelse och uppmuntran.
 
Hoppas du har läst Energibarn – våra älskade skitungar. Om inte så säljer jag ut restlagret just nu. 150 kr inkl moms och porto för en bok. 360 kr inkl moms och porto för 3 böcker.
 
Julklapp till skolan?
Julklapp till en förälder?
Eller julklapp till dig?
 
Maila mig på anna@annahallen.se om du vill beställa.
Smit in på Bokus eller Adlibris om du vill läsa mer om boken)

Men alla kan väl inte äta som ”de vill”?

Skolmaten gör mig vansinnig!

Om ”gud säger” så lyssnar kommunen. Klart du ska få få slippa då. Har Gud sagt så fixar vi.

Om du får för dig ”jag är vegetarian”. Jamen klart att vi ska tillaga extra mat till dig. Intyg? Nej det räcker med att du får för dig. Helt ok.

Men om du blir sjuk av gluten och önskar vatten till maten. Och mamma eller pappa bönar och ber. ”Nej, nån måtta får det minsann vara på kraven här” och ”Vi kan inte laga specialmat till alla som får för sig nåt”.

”Att barn mår dåligt kan banne mig inte vara en anledning till att slippa gluten (trots att vi redan har glutenfritt som en naturlig del på skolan). Föräldrar kan inte ha vilka krav som helt. Detta vill vi se läkarintyg på.”

”Barn måste äta macka och dricka mjölk!”

”Du får absolut inte ta bort gluten innan du blir sjuk och får skador som syns. Du måste vänta tills din tarm är skadad OCH fel saker smitit igenom hålen in i din kropp så vi kan mäta antikropparna”

”Du kan väl för tusan inte förebygga en sjukdom som du inte är 100% säker på ska komma.”

”Tänk om den stackarna aldrig får en autoimmun sjukdom, astma eller tarmskador – och har hoppat över macka och pasta i onödan! Nej vänta in skadorna. Få intyg.”

Och värst av allt. De bryr sig bara om tarmskadorna och antikropparna. (Och då är det sent…)

De glömmer hela påverkan på hjärnan. Mitt hjärta gråter för alla med myror i brallan, dålig impulskontroll och dålig koncentration som tvingas äta glutenmacka och glutenpasta.

Gliadin en del av gluten påverkar tarmväggen samtidigt som det är starkt inflammatoriskt. Inflammatoriskt? Ja det är ju något vi vill öka i våra barn.

För att göra ämnet ännu lite rörigare finns det fyra olika typer av gliadin i gluten: alpha-, beta-, gamma- och omega-gliadin. Och sjukvården i Sverige kollar dig bara för två av dessa. För de är vanligast…

(I England kollar man tre, så det gäller att bo i rätt land beroende på vad din kropp reagerar för)

Och protein nummer två i gluten: glutenin kollar man inte alls.

Jag tror Gud har sagt att det är föräldrarnas plikt att ta hand om sina barn på bästa sätt. Finns inte detta skrivet någonstans i någon av alla religösa texter. Gärna bibeln eller koranen. För har Gud sagt, ja då lyder skolan och kommunen.

Om du hör ett visst frustrerat tonfall i mina rader så hör du rätt.

Men alla kan väl inte äta som ”de vill”?

Jo, varför inte.

 
Lösningen är inte allt för svår.
 
Gör en vegetarisk rätt och en ”vanlig” rätt, allt glutenfritt (spannmålsfritt) och mejerifritt. Nötfritt.
 
Lägg alla grönsaker som grönsaksbuffé.
 
Gör separat sås. En med mejeri och en utan.
 
Lägg upp smör och margrin. Så kan alla välja sitt val.
 
Servera vatten (Så räcker pengarna till bättre kvalité på maten. Och alla föräldrar som vill ha mjölken kvar serverar bara det hemma. Enkelt.)
 
Så! Nu behövs bara specialmat till äggallergikerna.
 
Se till att maten är fri från E330 (citronsyra även E331 – E333, E380, E472c och E1505.) och E621 (glutamat).
 
Är det fläsk och man inte får äta det så ta veg.
Tål du inte eller vill välja bort gluten så är det alltid glutenfritt.
Tål du inte eller vill välja bort mejerier så välj mejerifri sås.
Tål du inte någon grönsak, ta en annan.
Är du veg, njut av veg.
 
Har jag glömt nån specialkost?
 
Bör inte vara allt för svårt att trolla till.