Anna Hallén

Fick en (av många) underbara tips i kommentarerna. Denna gång om VAD vi stoppar i våra små. Jag blir riktigt mörkrädd.

”Det här är innehållsförteckningen för Nestlés Drikki-Ris, en ny smoothie för små barn (från tillverkarens hemsida):

Ingredienser:
Skummjölk, vatten, bananpuré (7%), mältat rismjöl (5,5%), stärkelse, vegetabilisk olja, vasslepulver, oligofruktose, mjölkfett, cikoriarotfiber (inulin), arom, mineralämnen (kalcium, järn, zink, jod, koppar) och vitaminer (A, D, E, K, C, tiamin, riboflavin, niacin, B6, folacin, B12, biotin, pantotensyra).”

Jag delar upp den så tittar vi på del för del:

Skummjölk – Det i mjölk vi inte behöver, mjölksocker och mjölkproteiner
Vatten – Bra, fast det låter som ganska så dyrt vatten…
Bananpuré - samma sak som socker. Ett smart sätt att söta så föräldrarna inte förstår att de köper socker-röra.
Mältat rismjöl - Mältning är för att enklare komma åt stärkelsen i rismjölet som redan är et katastrof. Nytt dolt socker i en form som föräldrarna inte förstår.
Stärkelse – Mer snabbt socker…. fast nu med ännu ett nytt namn.
Vegetabilisk olja – full av omega 6 som skapar en massa koncentrationsproblem, ökade inflammatoriska processer… suck!
Vasslepulver – ett mjölkprotein som är mycket bra. MEN samtidigt diskuteras just mjölkproteiner mycket…
Oligofruktose – är mjuka fibrer som kroppen inte kan göra om till glukos. Blir därför bra som prebiotika (bakteriemat till våra kompisar i tarmen)
Mjölkfett – YES! En bra sak, men tyvärr lågt ner i listan…
Cikoriarotfiber (inulin) – Fungerar som Oligofruktose. ELLER är samma sak, jag kan inte riktigt hitta skillnaden…
Arom – kan vara bra, kan vara skäp.
Mineralämnen (kalcium, järn, zink, jod, koppar) – ja något måste de tillföra denna soppa. Förhitintills har barnet inte fått i sig något som kan räknas som bra barnmat. MEN vad händer med den naturliga balansen om du tillsätter mineraler? Blir det så bra som naturen har tänkt sig?
Vitaminer A, D, E, K, C – ännu en tillsats för att kunna motivera att sälja skräpet ovan. Är det naturliga vitaminer? Eller kemiska? Är de verkligen enligt i MITT barns behov?
Tiamin, riboflavin, niacin, B6, folacin, B12, biotin, pantotensyra – Fina namn på helt vanliga B vitamin. Vi tasr dem en och en… skratt. Här ska plockas sönder!

Tiamin – är B1, viktig för kolhydratomsättningen. Skratt. Förstår att de var tvugna att trycka ner dem i denna sockerröra. Tillskott behövs dock inte eftersom brist ä’r ovanlig.
Riboflavin – är B2, behövs för energiomsättningen. Skratt igen. Hoppas de på att kompensera för att barnet annars bli ett tjockt barn? Tillskott behövs inte eftersom brist är ovanlig.
Niacin – är B3. Tillskott behövs inte eftersom brist är ovanlig. MEN ska aldrig ges som tillskott till diabetiker eftersom B3 kan försämra insulinkänsligheten.
B6 – kallas även pyridoxin. Brist är ovanlig.
Folacin – är B9. Enda tillsatsen jag hejjar på då MÅNGA har en brist på just denna. Barn som vuxna.
 B12 – kobalamin. Tillskott rekommenderas till vegetarianer, veganer och gamla samt de med dokumenterad brist. Undra var små barn platsar i denna beskrivning?
Biotin – B7. (Har jag inte helt fel för mig så räknas denna inte som ett vitamin eftersom vitaminer måste vara essentiella.)
Pantotensyra – B5. Tillskott behövs inte då B5 finns i stort sett i alla mat. (Förutom denna sörja tydligen eftersom de var tvugna att tillsätta extra.)

SAMMANFATTNING:
Dyr onyttig sockerröra med för stor andel omega 6. Vill du skapa ett aktivt barn med försämrad koncentration så är detta ett bra val.

Vill du spara pengar så  blanda ett glas oboy (massa socker som ovan) i minimjölk (mer socker) och tillsätt lite milda fuskgrädde (omega 6). Servera till detta en halv banan (mer socker), en multivitamin (för att kompensera skräpet) och en tsk med linfrön (det enda vettiga ovan).

ELLER om du inte vill servera ditt barn skräp. Ge dem riktig mat i stället!

Ja, jag ska hålla en föreläsning om mina favoriter ”skitungar”. Hur lärare kan skapa ett lugnt klassrum.

Barn vill om de bara kan. Så då gäller det ju för oss lärare att se till ATT de kan. Här finns en massa enkla knep. Och det är just dessa som jag ska berätta om.

Allt från HUR de fungerar till HUR de lär in och sen HUR vi kan skapa inlärningssituationer efter detta. Även detta riktigt enkelt. Men det enkla är ofta det svåra. Att göra rätt med facit i hand är ju inte så svårt.

Jag har tre spännande föreläsningar om ”Skitungar” i skolans värld. Den första, Energibarn,  handlar om hur barn & ungdomar med till exempel adhd kan fungera i skolans värld. Hur vi kan kompensera för att skapa en enkelhet. Visst är det fantastiskt att vi kräver av ett barn med svårigheter att DE ska lära sig hur VI fungerar. Är det inte enklare för oss utbildade vuxna UTAN brister och funktionshinder, att förstå hur dessa barn fungerar?

Vi ber inte att barn med glasögon att ta av dem, sätta sig längst bak och läsa på tavlan.
Vi tjatar inte om att det är orättvist att han får ha hjälpmedel när de övriga inte får det!

Vi ger inte ett barn med glutenallergi en fralla var dag för att han ska vänja sig av med sitt handikapp, sin allergi.
Allergin är också bara ett handikapp när han utsätts för det han inte tål!

Föreläsning nummer två är den jag sitter med nu. Jag har gjort den många gånger men det är alltid kul att förnya och förbättra. Den handlar om knepen och tipsen. Det praktiska. Hur gör jag i klassrummet? Hur lär barn in? Hur lär jag ut? Den föreläsningen kallar jag för ”Gå buskapet eller eleverna hem?” Alla barn kan inte gå ut med godkänt i alla ämnen, men alla barn kan (och SKA)  gå ut skolan med självförtroendet intakt!!

Lärare i Skurup får känna på när grovmotoriken inte riktigt fungerar. Jag lovar. De ville, men kunde inte. Lärare vill om de bara kan. Men kan inte alltid, trots att de vill.

Föreläsning nummer tre är den mest spännande och den som jag aldrig har fått hålla (ännu). Skratt. Den handlar om hur kosten påverkar våra barn. Och då speciellt barn med särskilda behov. Det går att skapa en stor fördel med rätt kost. Tyvärr skapar vi ett ännu större problem med dagens kost. Vi skapar koncentrationsproblem, aggressivitet och trötthet. Vi ger barnen detta till frukost och till skollunch. I vissa familjer även till mellanmål och middag. JAg hoppas och drömmer att en dag få möjligheten att prata mat och barn. Tänk så mycket bra vi hade kunnat skapa på ett så enkelt sätt.

Tänk om behovet av en assistent hade försvunnit. Vad mycket kvalitetsmat som hade kunnat serveras i skolan. Till ALLA barn.

Det är det bästa av allt gällande det jag föreläser om. Denna kunskap är bra för ALLA barn men helt livsnödvändig för barn med speciella behov. Pedagogen i skolan kan alltså arbeta med SAMMA planering till HELA klassen. De utan problem får en roligare skoldag och de med problem får helt plötsligt en chans att hänga med. Och läraren kan komma hem glad och pigg på fredags eftermiddagen…

Ja men självklart! Vi gav ju dem det beteendet till frukost och förstärkte med skollunchen. Egentligen började vi redan när de låg i magen. Jodå, jag har gjort samma tankevurpa med mina egna barn, det var ju den informationen jag och alla andra fick, och tyvärr än i dag får (med några lyckliga och efterlängtade förändringar, som tillexempel att gravida nu ska äta fet fisk. Äntligen!).

”Vi blir vad vi äter” är ett populärt uttryck. Men tänk efter, det är inte bara ord. Det är sant. Och i nästa tanke kommer ju då frågan, vad blir vi på Cola, mackor och pommes -tallrik med ketchup?

Allt vi är, gör och förmågan till tanken byggs upp av vår mat. Lite skrämmande tanke. Men samtidigt underbart härligt. Det skapar ju en möjlighet till förändring, förbättring och välmående. Det är aldrig för sent. Kroppen är makalös på att rätta till och bygga om sig.

Dags för dagis. Smörgås eller flingor på morgonen. Vilket är koncentrerad turboenergi. Barnet lämnas över till personalen, hyperspeedad och redo för spring och lek.  Vi fyller på med ett mellis, ofta av samma kolhydratkaraktär. Sen kommer lunchen. Potatismos, knäckebröd, fiskpinnar med största delen panering (vilket också är snabba kolhydrater). Energimat som triggar igång överaktivitet, vilket fungerar ganska så bra på dagis. För dessa barn leker hela dagen och använder då turbomaten på rätt sätt.

Men samma rutiner följer sen i skolans värld. Nu ska pedagogen klockan 8 på morgonen få det hyperaktiva barnet (efter kolhydratfrukosten) att sitta still och lyssna. En nästan omöjlig situation. Vid 10-tiden dippar kurvan och vi släpper ut småirriterad barn på skolgården och blir förvånade när de börjar bråka och kivas. Klart att de gör, så fungerar ju kroppen. 2 timmar efter lunch när sockerkurvan snabbt dippar och barnet blir trött och okoncentrerad, så ska pedagogen få eleven att jobba, kanske till och med skriva ett prov…

Nej, jag hävdar inte att alla problem skulle försvinna med rätt mat. Men jag är fullständigt övertygad om att en mycket stor del skulle göra det. Du kan äta dig till ökad koncentration, minskad aggressivitet, ökad intelligens och ett jämnare humör. Tror alla är överens med mig när jag hävdar att detta skulle vara till en fördel både för det enskilda barnet och för skolans personal.

Jodå, visst finns det barn som klarar av att hantera dagens skräpmat. Fast å andra sidan, jag tror att även de hade uppskattat fördelarna med att ge kroppen vad kroppen behöver. I alla fall på sikt, för att slippa framtida övervikt, diabetes typ 2 och våra nu alldeles för vanliga hjärt- och kärlsjukdomar.

”Men barn behöver kolhydrater, de växer ju!” Ja, barn behöver kolhydrater, men inte för att de växer. Du växer inte på kolhydrater, du växer på proteiner och fett. Kolhydrater är barnets lekenergi. Barn som rör på sig mycket behöver mer kolhydrater. Dator och TV spels barn som åker buss till skolan behöver väldigt lite kolhydrater.

Barn behöver fett. Lätt produkterna är en sorglig samlig felaktig omtanke. Välj smör och Bregott i stället för dessa hemska margariner. Vanlig naturlig 3 %ig mjölk istället för dessa lättprodukter.

Barn behöver proteiner. Kött, fågel, fisk och ägg. De flesta barnkorvar är tyvärr förklädda mackor i korvfodral. Lite kött och lite fett och en massa potatismjöl, stärkelse, potatisflingor, druvsocker mm.

Du blir vad du äter. Låt Ditt barn få bli sitt allra bästa!

Nej, de finns inte. I alla fall inte många …

Men däremot finns det många barn som inte klarar av de krav som idag ställs på dem och därför beter sig som skitungar. Planera allt själva, stora sociala krav för att fixa stora klasser och lärare som tror att de är ouppfostrade.

Hade det gått att uppfostra bort ett sådant beteende så hade ju definitivt skolpersonalen kunnat det. Vi har ett brinnande intresse av barn, varm välviljla och en bra pedagogisk utbildning. Nej, det går inte att uppfostra bort, eller skälla bort, eller bestraffa bort. Det måste kompenseras. Och det som gör mig så arg är att vi lägger denna uppgift på det lilla barnet som har en brist. Inte på oss fullt fungerande vuxna med utbildning.

Om lille Olle har glasögon så ber vi inte honom att ta av dem för att det är orättvist att han ska få ha hjälpmedel när resten av klassen inte får. Vi tvingar inte honom att sitta längst bak och skärpa sig. ”Olle, du kan om du bara vill” Men vi gör så med barn med särskilda behov. Och när de sen inte kan så straffar vi dem. ”Du får inte följa med på skolutflykten” eller så ber vi dem att underteckna ett avtal om att de ska vara snälla….  ”Jag, Olle, lovar att kunna läsa utan glasögon från bakersta raden av skolbänkar.”

Eller Pelle som inte tål gluten. Bra då ska vi träna. Pelle ät nu en smörgås var dag och vi vill inte höra något gnäll om magont. Fungerar inte detta så får du äta två mackor var dag för du ska lära dig!!

Dessa två exempel är perfekta på barn med särskilda behov. Precis så här fungerar de. De behöver hjälpmedel och de behöver slippa vissa saker. DÅ fungerar de.

Vilket barn VILL ha skäll var dag? Vilket barn vill vara odugligt? Vilket barn vill vara utanför?

INGET!

Det vet bara inte hur de ska göra för att göra rätt. Vi talar ju bara om vad de inte ska göra. Mycket sällan berättar vi det självklara. HUR de skulle kunna gjort i stället. Dessa barn behöver detta. Men när de har misslyckats år efter år utan att förstå varför. Det spelar ingen roll hur mycket de försöker för de gissar aldrig rätt. Våra krav är inte självklara för dem. Ja, då skiter de i allt. ”Bättre att få en utskällning för att jag är uppkäftig är för att jag inte förstår. Jag är hellre djävlig än blåst”

Jag skrev ett enklare arbete när jag läste till lärare. Men det innehåller en hel del nyttigheter för skolpersonal att veta. Bifogar en Pdf som du får använda som du vill (klicka bara på bilden ovan). Hoppas att den kan komma till någon nytta.

Bör barn äta enligt deras behov? Bör barn äta efter vad de är designade för? Nej, det bör de inte. De SKA göra det!

Är barnet aktivt, cyklar till skolan, leker på rasten och spelar innebandy på fritiden, så ska barnet ha lite mer kolhydrater. Bra kolhydrater då är nötter, vanlig kokt potatis och grönsaker och bär av alla sorter. Kanske till och med någon frukt vid tuff träning för att snabbt fylla på kolhydratförråden. Men ingen behöver vräka i sig pasta och mackor. Det finns inget i dessa produkter som är essentiella och inte kan fås på annat vis. Däremot snackar de som marknadsför olika produkter en hel del skit… men inte går vi väl på reklamen? (Ler stort)

Är barnet en soffpotatis, åker skolbuss, sitter inne och spelar kort på rasten och lever framför datorn hela eftermiddagen för att sen flytta rumpan till TVn? Ja, då ska bröd, mjöl, pasta, potatis mm bort. Det bara skadar. Låt däremot frukten vara kvar i vilken mängd som helst. De flesta barn är ju kassa på grönsaker och de vattenlösliga fibrerna behöver vi för att magen ska vara glad. Och om barnen inte överäter på mjöl så klara de allra flesta av att hantera den stora kolhydratmängden i frukt.

”Men barn behöver kolhydrater. De växer ju”

Läs vilken kunskapsbok Du vill. ALLA är överens om att vi inte växer på kolhydrater. Vi växer på proteiner och fett. Så vill Du att Ditt barn ska må bra, se till att du serverar köttfärssås med lite pasta och inte pasta med lite köttfärssås! Blanda gärna i lite grädde i köttfärssåsen för bättre smak, bättre mättnad och fler fettlösliga vitaminer.

”Barn som ofta dricker standardmjölk väger mindre. Vad beror det på?

- Det vet vi faktiskt inte. Säger dietist Susanne Eriksson på Sahlgrenska som har skrivit en avhandling om det” (bilden är länk)

Och sen kommer idiotkommentaren om att det ännu inte finns några vetenskapliga bevis så därför fortsätter man att servera lättmjölk. VAR ÄR DET VETENSKAPLIGA BEVISEN FÖT DET BESLUTET??? Jag blir så arg och ledsen.

Någon svamlar sen om att de följer Livsmedelsverkets riktlinjer som grundar sig på forskning. Vilken då frågar jag mig? ”Vi litar på Livsmedelsverket…” Och jag tror på tomten.

Till Susanne. Läs på den grundläggande näringsfysiologin så kommer du förstå att barn som få standardmjölk i stället för lättprodukter naturligtvis väger mindre.

Margariner, lättprodukter och glutamat! Ska våra barn verkligen behöva äta den smörjan?

Margariner innehåller alldeles för mycket omega 6…

Lättprodukter innebär en stor energi% kolhydrater och inte mycket andra näringsämnen.

Glutamat är ett bra sätt att skapa koncentrationsproblem…

Vad skulle vi kunna ge dem istället?

Smör… helt naturligt!

Gammeldags fetmjölk… helt naturligt!

Goda kryddor… kanonbra antioxidanter, många är antiinflammatoriska och så smakar de så gott!

Jag förstår inte att vi över huvud taget ska behöva ha den här diskussionen. VEM har fått för sig att vi ska stoppa smörja i våra barn och ungdomar? Hur tänkte de då?

”Det finns inga Bokstavsbarn – bara barn med neuropsykiatriska funktionshinder av olika slag, och det finns följaktligen inga Glasögonbarn – utan barn med synfel/synskador”

 ”Man är ju inte sitt handikapp, man har det.”
”Om det finns bokstavsbarn, är jag då en bokstavsvuxen?”

Ett barn med funktionshinder är inte per automatik ett handikappat barn,

”Handikappet uppstår när miljön inte är anpassad efter funktionsbristen.” 

”Det är ett funktionshinder som man kan bli handikappad av.”

Vi kan inte fostra bort barnets svårigheter eftersom vi inte kan fostra bort ett funktionshinder, lika lite som vi kan fostra bort ett synfel. (Och ändå är det många som försöker just detta. Om och om igen…)

”Positiva sidor av neuropsykiatrisk problematik

Allt är inte av ondo och nästan allt har också en positiv sida.

En del människor är intensiva, energiska, spontana, idérika, kreativa, nyfikna, intresserade och associationsrika. Andra har ett exceptionellt utantill minne, stora specialkunskaper, är noggranna, punktliga och uthålliga.

Gemensamt för de flesta av dem är att de är originella tänkare – individualister som går sina egna vägar.

Personer med neuropsykiatriska svårigheter har många gånger kraft, energi och andra positiva tillgångar för omgivningen att tillvarata.

Ibland kan de bete sig på ett sätt som av omgivningen uppfattas som besvärligt – samtidigt kan de visa intensiva, kärleksfulla känslor och uppfattas som mycket charmiga människor.

Det blir sällan tråkigt tillsammans med impulsiva och aktiva människor, alltid har de något på gång – det är ”gasen i botten”. Om deras intresse för något är starkt och deras energi stor kan de utföra enorma arbetsprestationer på kort tid, många är också fantastiskt kreativa och originella.

Överaktiviteten – med energi och entusiasm som följd – kan ha många fördelar. Vuxna människor har lättare att finna arbetsuppgifter och hobbys som bättre passar med den egna personligheten.

En viss hyperaktivitet kan komma väl till pass vid en krävande arbetsuppgift som snabbt behöver åtgärdas. Den som har en förkärlek till viss risktagning gör sig naturligtvis väl som företagsledare, börsmäklare, brandman etc.

Likaså förmågan att intensivt fokusera på bara en enda sak kan vara en positiv tillgång. Att ha förmåga att fördjupa sig i ett ämne och ”hyperfokusera” på detta kan var en stor tillgång om man t.ex. tänkt sig en karriär som forskare eller IT-expert.

Människor med neuropsykiatriska svårigheter har ofta talanger och en positiv livsenergi att ta tillvara.

Vi måste våga se människor för vad de faktiskt är – med både tillkortakommanden och tillgångar.”

(Källa: http://welcome.to/neuronatet)

 Omega 3 har visat sig minska symptomen hos barn med ADHD. Resultaten är lite bättre på pojkar än på flickor. Forskarna har kommit fram till att tillskott av EPA och DHA ger tydliga förbättringar och inga biverkningar. 60 % av hjärnas torrvikt består av fettsyror och kvalitén på fettet är avgörande för hur trafiken av signaler ska fungera. Ofta är det brist på omega 3 fettsyror eller en obalans mellan omega 3 och omega 6 fettsyror hos barn med ADHD, vilket gör att hjärnan fungerar sämre.

Samma gäller vid dyslexi!

Bestäm själv. Ska barn äta Omega 3? Vad tycker du?