Men alla kan väl inte äta som ”de vill”?

Skolmaten gör mig vansinnig!

Om ”gud säger” så lyssnar kommunen. Klart du ska få få slippa då. Har Gud sagt så fixar vi.

Om du får för dig ”jag är vegetarian”. Jamen klart att vi ska tillaga extra mat till dig. Intyg? Nej det räcker med att du får för dig. Helt ok.

Men om du blir sjuk av gluten och önskar vatten till maten. Och mamma eller pappa bönar och ber. ”Nej, nån måtta får det minsann vara på kraven här” och ”Vi kan inte laga specialmat till alla som får för sig nåt”.

”Att barn mår dåligt kan banne mig inte vara en anledning till att slippa gluten (trots att vi redan har glutenfritt som en naturlig del på skolan). Föräldrar kan inte ha vilka krav som helt. Detta vill vi se läkarintyg på.”

”Barn måste äta macka och dricka mjölk!”

”Du får absolut inte ta bort gluten innan du blir sjuk och får skador som syns. Du måste vänta tills din tarm är skadad OCH fel saker smitit igenom hålen in i din kropp så vi kan mäta antikropparna”

”Du kan väl för tusan inte förebygga en sjukdom som du inte är 100% säker på ska komma.”

”Tänk om den stackarna aldrig får en autoimmun sjukdom, astma eller tarmskador – och har hoppat över macka och pasta i onödan! Nej vänta in skadorna. Få intyg.”

Och värst av allt. De bryr sig bara om tarmskadorna och antikropparna. (Och då är det sent…)

De glömmer hela påverkan på hjärnan. Mitt hjärta gråter för alla med myror i brallan, dålig impulskontroll och dålig koncentration som tvingas äta glutenmacka och glutenpasta.

Gliadin en del av gluten påverkar tarmväggen samtidigt som det är starkt inflammatoriskt. Inflammatoriskt? Ja det är ju något vi vill öka i våra barn.

För att göra ämnet ännu lite rörigare finns det fyra olika typer av gliadin i gluten: alpha-, beta-, gamma- och omega-gliadin. Och sjukvården i Sverige kollar dig bara för två av dessa. För de är vanligast…

(I England kollar man tre, så det gäller att bo i rätt land beroende på vad din kropp reagerar för)

Och protein nummer två i gluten: glutenin kollar man inte alls.

Jag tror Gud har sagt att det är föräldrarnas plikt att ta hand om sina barn på bästa sätt. Finns inte detta skrivet någonstans i någon av alla religösa texter. Gärna bibeln eller koranen. För har Gud sagt, ja då lyder skolan och kommunen.

Om du hör ett visst frustrerat tonfall i mina rader så hör du rätt.

Men alla kan väl inte äta som ”de vill”?

Jo, varför inte.

 
Lösningen är inte allt för svår.
 
Gör en vegetarisk rätt och en ”vanlig” rätt, allt glutenfritt (spannmålsfritt) och mejerifritt. Nötfritt.
 
Lägg alla grönsaker som grönsaksbuffé.
 
Gör separat sås. En med mejeri och en utan.
 
Lägg upp smör och margrin. Så kan alla välja sitt val.
 
Servera vatten (Så räcker pengarna till bättre kvalité på maten. Och alla föräldrar som vill ha mjölken kvar serverar bara det hemma. Enkelt.)
 
Så! Nu behövs bara specialmat till äggallergikerna.
 
Se till att maten är fri från E330 (citronsyra även E331 – E333, E380, E472c och E1505.) och E621 (glutamat).
 
Är det fläsk och man inte får äta det så ta veg.
Tål du inte eller vill välja bort gluten så är det alltid glutenfritt.
Tål du inte eller vill välja bort mejerier så välj mejerifri sås.
Tål du inte någon grönsak, ta en annan.
Är du veg, njut av veg.
 
Har jag glömt nån specialkost?
 
Bör inte vara allt för svårt att trolla till.

Osynliga brister

Är du nyfiken på hur det känns?
Ja, att ha en brist som inte syns och sen få suckar & himlande ögon för att du inte försöker tillräckligt hårt. Du kan om du bara vill. Så skärp dig!

Ta en penna och papper.
Lägg fram mobilen och sätt på tidtagning.

Skriv nu det snyggaste du kan MEN samtidigt det snabbaste du kan;

Alla dina namn.
Din fullständiga adress.
Personnummer.
Telefonnummer.
Mailadress med ett riktigt @

Stoppa klockan. Kolla antal sekunder eventuellt minuter.

Ta pennan i din andra hand. Å skärp dig!

Sätt klockan på ”alarm” på tiden du fick förra gången och gör om allt med fel hand. När klockan ringer lägger du ner pennan och tittar.

Hann du?
Är det snyggt?
Är det ens läsbart?
Men du försökte, du ville verkligen, du gav det en chans?

Eller har fler av er redan gett upp och struntade i att ens prova?

Tänk att ha det så här 5 dagar i veckan under hela sin skoltid på 9 år. Om du försöker så får du himlande ögon, suckar och tjata om att skärpa dig. 9 år av ständigt misslyckande.

Ger du upp och skiter i allt, ja då är det möten, skäll, diagnoser och 9 år skrämmande dagar då du aldrig duger.

Alla barn kan kan inte om de bara vill.
Men alla barn vill om de bara kan.

Lösning: En helt vanlig gammal dator utan internet men med word.

”Men de behöver träna upp sin finmotorik” Håller med, man kanske inte på bekostnad av självförtroende, självkänsla och alla ämnen de vill hinna lära sig på 9 år.

De kan väl träna på bild och slöjd, eller något annat kul knep Å knåp? Och om de inte någonsin får ordning på sin finmororik så kanske det är helt ok det också.

Handen på hjärtat, hur många av dessa tror du någonsin kommer att arbeta som kalligrafi?

Det är detta och förståelsen för de osynliga bristerna som jag föreläser om i skolor, på fortbildningsdagar, för föräldraföreningar mm

energibarn.se

Energibarn och rättvist

Att behandla alla lika är oerhört orättvit. Ändå görs detta i skolan hela tiden. Det används till och med som ett argument för rättvisa.
 
Att alla ska ha samma saker i samma miljö, eller ingen får ha om inte alla får för det är extremt orättvist. Och detta är normalt i dagens skola.
 
Att behandla alla olika så alla har samma förutsättning är för mig rättvist.
 
Att alla får kompenserat sina brister med individuella lösningar är rättvist.
 
Ex Pelle har nedsatt syn. Ska Pelle få använda hjälpmedlet glasögon för att kunna hänga med på lektionen? Även om hela klassen inte har tillgång till glasögon? Eller är det orättvist om Pelle får ha synhjälp när de andra inte får?
 
Och ska vi verkligen acceptera denna brist? Är det inte bara dålig träning och dålig uppfostran? Om vi tar av Pelle glasögonen så bör han lära sig. Det vore kanske att göra Pelle en otjänst att inte träna honom se. Han är nog bara lat och vill slippa undan.
 
Vi låter också Pelle, utan glasögon, rotera i klassrummet. Det är mycket viktigt att man kan sitta överallt och med alla. Så Pelle ska sitta längst bak i det mörkare hörnet, precis som alla andra ibland får göra – och utan extra hjälpmedel såsom glasögon. För de andra barnen kan ju.
 
När Pelle ger upp, hittar på annat, busar, pratar, gungar på stolen – för han kan ju ändå inte hänga med – då skäller vi på honom. Suckar, himlar med ögonen. Och ringer hans föräldrar.
 
Efter något år när Pelle är van att få skäll. Van att misslyckas. Van att aldrig duga och aldrig få beröm. Och totalt uttråkad. Med en känsla att vara värdelös. Och ofta en tappad respekt på de vuxna. Ja då är det dags att samla lite gratispoäng bland kompisar. ”Hora” brukar vara ett bra ord att använda. Det får igång fröken och så får man en cool-stämpel på sig av klasskompisarna.
 
… eller kan Pelle få använda sitt hjälpmedel för sin brist så han kan hänga med på samma villkor som de som inte har en brist?
 
Fast det är orättvist att de andra barnen inte får ha glasögon?
 
Att vuxna människor i skolans värld med högskoleutbildning från Lärarhögskolan inte har kunskap, kompetens, makt och yrkeskrav på sig att förstå att detta exempel är exakt vad det handlar om gällande barn med NPF – ja det gör mig evinnerligt ledsen.
 
Uppfostra bort en brist?
Uppfostra en personlighet?
Tvinga ner kreativitet i en grå fyrkantig box?
Döda självförtroende och självkänsla för att alla inte är lika?
Skälla på ett barn ”som ser dåligt utan glasögon”?
 

Köp boken Energibarn – våra älskade skitungar på anna@annahallen.se

1 st 150 kr
3 st 360 kr
(inkl porto)