Problemet är att hålla vikten med en kost som kroppen inte är skapt för. Sen är det ju inte vikten. Är du aldrig eftermiddagstrött och har en mage som fungerar samt mår strålande så är det toppen. DET är ju det som maten egentligen ska göra.

Jag hoppas att du är lika glad om 5 år och att du bara gör detta en enda gång. Du kommer i så fall vara en av mycket få som klarar av det. Men som sagt. Jag hoppas att det är just du, för det finns mirakelhistorier om några som faktiskt fixat det.

Har tappat 12 kilo själv så jag vet att det fungerar

Till skillnad från det tidigare Pointssystemet, som byggde på fett- och kalorimängd i ett livsmedel, bygger det nya ProPointssystemet på fett-, protein-, kolhydrat- och fibermängd i ett livsmedel. Man matar in värdena (oftast per 100 g) i en kalkylator, anger portionsstorlek (ex 30 g) och får sedan veta hur många PP ett visst livsmedel innehåller i angiven mängd.

Ett exempel: 1 tsk olivolja ger 1 PP. För 1 PP får du dubbelt så mycket (2 tsk) strösocker.

Precis som tidigare är det så att ju mer fett ett livsmedel innehåller, desto högre poängantal. Därför rekommenderar VV mjölk med max 0,5 % fetthalt, lättfil, lättfraîche och ädelgrädde alt sina egna produkter som Viktväktarfraîche med 2% fetthalt.

Nytt sedan ett par år tillbaka är DuoVal Protein och DuoVal Kolhydrater. Det innebär att du kan äta en valfri mängd protein- eller kolhydatrika livsmedel utan att mäta eller väga dem. Till DuoVal Protein hör kyckling-, kalkon-, fläsk- och oxfilé, mager vitfisk, tonfisk i vatten, skaldjur, ägg och linser, bönor och kikärter. Till DuoVal Kolhydrater hör ris, pasta, potatis, vissa grova brödsorter, BranFlakes och annan müsli utan nötter.
”I valfri mängd” är vad det står i kursmaterialet, men många konsulenter ger rådet till personer som har svårt att gå ned i vikt att inte vara för generösa med DuoVal Kolhydrater. Däremot verkar det fritt fram för DuoVal Protein.

För att ge konkreta exempel på hur det fungerar:

Ett ägg ger 2 PP. Om jag äter två ägg blir det 4 PP att räkna in i den dagliga ransonen. Om jag äter fem ägg blir det dock inte 10 PP utan bara 5PP eftersom DuoVal Protein ger 5 PP.

En halv dl okokt pasta (ca 1,5 dl kokt) ger 4 PP. Om jag väljer att äta den dubbla mängden blir det inte 8 PP, utan bara 7 PP som gäller för alla kolhydratrika livsmedel.

En förutsättning för att kunna utnyttja DuoVal är att jag äter ett visst livsmedel under en och samma måltid. Om jag använder fem ägg i frukostomeletten blir det således 5 PP för äggen, men om jag äter två ägg till frukost, två till lunch och ett till kvällen blir det totalt 10 PP för äggen den dagen.

Det går att kombinera DuoVal Protein med DuoVal Kolhydrater, dvs äta valfri mängd ris OCH valfri mängd kycklingfilé vid en och samma måltid för 12 PP (7+5).

Nytt är också att all färsk frukt numera ger 0 points. Tidigare var det points på bl a banan, papaya, ananas, körsbär och mango, men det är som sagt borttaget nu.

Det låter imponerande vid en första anblick att man får äta fler PP än vad man tidigare fick äta points, men då får man inte glömma bort att många livsmedel blivit ”dyrare” med det nya systemet.

För att man inte skall behöva gå hungrig, eller för att man skall kunna ha ett fungerande socialt liv och kunna gå ut och äta eller bli bortbjuden utan att viktminskningen undermineras, har VV infört systemet med veckobonus (VB). När man registrerar sig och anger sin vikt och längd får man dels en dagskvot och dels en VB som båda baserar sig på vikt, längd och målvikt. Ju mer man väger, desto högre dagskvot och VB. Dessutom får man aktivitetspoäng för alla typer av motion.

En person på drygt 1,70 som väger lite över 100 kg får 34 dagliga PP plus en veckobonus på 49. Den kan fördelas jämnt över veckan (t.ex. 7PP extra/dag) eller ätas vid ett enda tillfälle. En gång i veckan väger man sig och noterar den nya vikten, och då nollställs alla siffror och icke-utnyttjad VB och aktivitetspoäng är förverkade. När man gått ner ungefär 6 kg minskar dagskvoten och VB, och i takt med att man minskar i vikt får man även färre aktivitetspoäng för en viss motionsform. När jag började med VV fick jag 16 AP för en joggingtur på en timme, sedan 15, därefter 13 osv.

Ett problem är att alla reagerar så olika. Vissa går ner jättebra om de äter alla sina poäng, inklusive veckobonus och aktivitetspoäng, medan andras viktminskning avstannar om de äter mer än sin dagliga pointskvot (som måste ätas upp, det går inte att spara av den dagliga kvoten). För många tar det lång tid att hitta rätt nivå för att kunna gå ner i vikt, och en del – som jag – upplever att de måste gå hungriga för att kunna gå ned i vikt, och då ger man förr eller senare upp.

Ett annat problem är att VV fortsätter förutsätter att man väljer lättprodukter framför helfeta alternativ. Om jag äter turkisk yoghurt med hög fetthalt och hackade nötter och mandlar till frukost kommer jag lätt upp i mer än 1/3 av mitt totala dagsintag, och då skall jag kunna äta något som innehåller fett till frukost och middag också. Därför väljer många viktväktare lättprodukter (särskilt VV:s egen fettfria fruktyoghurt ger mig rysningar, kolla bara innehållsförteckningen) och frukt till mellanmål för att inte överskrida pointskvoten och kunna gå ner i vikt.

Ett annat problem med VV, oavsett vilka ändringar de gjort i programmet, är att de inte tar hänsyn till hur olika livsmedel påverkar kroppen. Det är lätt att stirra sig blind på pointsantalet och välja livsmedel utifrån det, och inte utifrån hur ett livsmedel påverkar insulinproduktionen och fettinlagringen. Man kan t.ex. sätta i sig ganska många Viktväktarkakor, fulla med socker och transfetter, för ett fåtal poäng, och kanske tycka att VV är jättebra eftersom man kan äta sötsaker och ändå gå ner i vikt. Framför allt är det frestande att välja VV-kakor eller VV-godis i stället för en halv avokado med fet fyllning om man bara är ute efter att jaga poäng. Frågan är bara hur hälsan påverkas på lite längre sikt, och hur pass bestående viktminskningen blir?

http://www.viktvaktarna.se/plan/int/planguide_02.aspx

Anna: Samma här. Den fungerar bara vid madlemsskap

http://www.viktvaktarna.se/plan/int/planguide.aspx

Där kan man även länka sig vidare till steg 2, Mat med hög mättnadsfaktor, dit VV även räknar mjöl- och grynprodukter och potatis.

Det vore intressant om du orkar/hinner titta lite närmare på VV:s program.

Anna svarar direkt i din kommentar: Tyvärr går länken bara att använda om du är medlem.

Anna Hallén
Vallgatan 25 c
262 33 Ängelholm

Jag hittade Annas inlägg från förra året om viktväktarsyndromet, och som jag kände igen mig och diskussionerna från VV:s forum! Vilken skillnad man märker mellan dem som i likhet med mig är ”återfallsförbrytare” och dem som precis gått med för första gången. För den sistnämnda kategorin rasar kilona, medan vi andra kanske går ner 2 kg på lika många månader…och då räcker inte motivationen om man ständigt skall gå omkring och känna hunger.

Nej, LCHF verkar vara det enda som funkar om man inte vill gå hungrig hela tiden som man gör med VV!

Tack för att du finns Anna!

Det jag själv tycker är så fantastiskt med Annas koncept är att det inte finns någon alltid-aldrig-mentalitet. Annars startar man lätt med inställningen ”Jag kommer aldrig mer att kunna äta en enda frukt i hela mitt liv” eller också ”När jag väl gått ner i vikt kan jag äta pasta varje dag om jag vill, så länge det är fullkorn”. Anna får dig att se att alla individer är olika och allas ”lagomnivå” ser annorlunda ut. Det finns vissa saker som alltid bör undvikas och andra som bör ätas ofta, men däremellan finns det ett stort fält med livsmedel som vissa tål bättre än andra och det är det man måste lära sig genom ”trial and error”. När jag läste igenom brevkursen för första gången insåg jag att Anna rör sig mellan LCHF och GI, i och med att vissa klarar av att äta en viss mängd bra kolhydrater (kikärter, quinoa m m) varje dag, medan andra inte gör det utan att suget triggas. Och jag tror att det är det vi vilseledda konsumenter behöver, nämligen en påminnelse om att det som är en nödvändig kolhydratmängd för att en person skalll må bra och orka träna kan leda till katastrofalt sötsug och hetsätning för en annan.

Just att råden är personligt utformade gör kursen så annorlunda och lätt att följa! Jag uppskattar små kommentarer som att man aldrig skall gå hungrig, tips om hur man ökar fettmängden i maten och vad som är bra mellanmål när man är på språng. Anna har verkligen förmågan att blanda vetenskapliga rön med personliga reflektioner, och det på ett begränsat antal sidor. Man läser snabbt och lätt igenom hela veckobrevet, och sedan kan man i lugn och ro gå tillbaka till de passager man behöver lusläsa.