Är vanligt vitt socker verkligen farligt? Svaret är tveklöst JA. Men det är inte där problemet ligger. Och jag tror att det är där vi ofta väljer att missuppfatta varandra.

Mycket socker är mycket skadligt. Lite socker är bara lite skadligt och kroppen tål en hel del skräp. Problemet är att få kan äta LITE socker. (Till socker räknas även vetemjöl, corn flakes, riskakor, popcorn mm. Kolhydrater som lika snabbt eller ännu snabbare blir till blodsocker)

DÄR är det stora problemet.

Visst skapar socker en massa oxidativa skador. Vi åldras fortare och våra celler utsätts för stor påverkan… enkelt uttryckt ”vi rostar” och vissa delar härsknar snabbare. Något som skapar en hel del sjukdomar. Till exempel cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes typ 2.

Men beroendedelen av socker är nog värst. Att bara äta EN smörgås per dag om du tränar mycket och hålla dig till TVÅ kokta potatisar per måltid tror jag ingen dör av. Inte ens blir lite sjuk av. (Fast gluten i mackan kan vara en ännu större bov.) Det är inte på den nivån diskussionen ska hållas.

Men 4-5 mackor per dag, ett lass potatismos, 3-4 frukter, klyftpotatis till middagen, ett glas juice, maizenaredd lättmjölkssås, frukostflingor, en fikafralla och några riskakor för att stilla suget. DET är problem. Har man sen ett ordentlige sockerberoende kommer det var och varannan dag (de dagar man inte svälter för att man startat en ny bantningsperiod) även äta lite glass, några knäckebröd, torra skorpor, kanske en tallrik lättfil med flingor… och flippar man ut helt så blir det både choklad och godis.

Få kan hantera kolhydraterna. Få kan äta lite av allt. I alla fall hälften av Sveriges befolkning har dessa problem. 50%!!Det är ganska många. Kanske ska vi inte ge samma kostråd till oss? Kanske ska vi inte säga att vi kan äta lite av allt? Kanske ska vi inte rekommendera oss att äta något vi inte kan hantera?

Kanske behöver vi inte ens lägga diskussionen på om kolhydrater är nyttigt eller ej. Överintag är inte nyttigt. Punkt! Och för många av oss går gränsen för överintag oerhört lågt.

Jag tror ofta att vi pratar förbi varandra i kostdebatten. Är mer intresserade av att prata än att lyssna. Mer intresserad av att ha rätt själv än att hjälpa andra. Vi som väljer bort pastan skäller ju inte på bordsgrannen som äter det, varför ska bordsgrannen bry dig när vi hoppar över?