Är du en kolhydratoman?

 

Ja, detta är en oerhört viktig fråga och ett av de största problemen gällande viktminskning och diabeteskontroll. Sockerberoendets varande eller icke varande kan diskuteras i oändligheten. Jag struntar i vad de kommer fram till. Jag VET att det finns och att det är ett stort problem, sen hur de vill definiera det… ja, spelar det så stor roll?

Det finns två anledningar till ”suget” på kolhydrater. Det rent kemiska som du skapar genom att äta mycket kolhydrater OCH har den genetiska läggningen för att trigga, för att få kicken och belöningen. Alla känner nämligen inte detta. Ungefär som att vissa äntligen mår bra och finner ett lugn (eller snarare slipper den totala ångesten) när de dricker, så de fortsätter att dricka hela vägen till alkoholism. Andra tar ett glas för att det är gott och slutar sen.

Samma sak med kolhydratomani. Underbart ord. Skratt. Här gäller det att TA BORT allt som triggar. Fanatiskt? Ja, då får det väl vara det.

Men vem kallar en nykterist för fanatisk? Nej, då är man plötsligt en ansvarsfull fd alkoholist.

Efter några veckor är suget oftast borta. Tyvärr tror många att eftersom det BARA är mat och inte en drog så bör man väl kunna göra ett undantag, bara ett litet ett. Det allra flesta kommer på, att det var en evinnerligt dum idé. Många kan inte ta bara en bit. Jag kan inte ta EN bit. Det bara inte går.

Jo, jag börjar med en, men det tar inte många timmar innan jag har ätit en till fast 40 gånger, något jag sen ångestladdat bara ångrar. Hoppar jag över denna en, så har jag inga som helst problem. En mycket underbar känsla. Att ha kontroll över sina handlingar och må bra och känna stolthet. Att få uppleva att karaktären fungerar som den ska.

Anledning två till ”suget” är att kolhydrater tyvärr fungerar ångestdämpande genom att det påverkar serotoninet. Du kan alltså självmedicinera mot stress, ångest, hopplöshet, trötthet mm. Och ja, det fungerar. faktiskt lika bra som med lyckopiller. Ordet ”tröstäta” känner alla igen. Och visst gör vi det alltid på kolhydrater!! Inte tar vi en bit kycklingfilé när det är som kämpigast?

Det fungerar även som ”kick”. Du kan äta dig bort från tristess och uttråkning utan att behöva aktivera dig.

Det är denna anledning som många faller på. Man kämpar, är konsekvent, hör talas om alla som äntligen lyckas med LCHF. Hör om suget som försvinner. Och ändå kan man inte få det att fungera. Ändå faller man tillbaka. Ändå kommer hopplösheten och känslan av misslyckande.

Nej, det är inte kört. Men det krävs mer än bara ny kost. Du måste mår bra!

Så vilken form av kolhydratoman är du? Kanske lite av båda? Själva suget knäcker du på ca 2-3 veckor om du hoppar över undantagen. Vill du ha kvar undantagen så får du fortsätta att kämpa med suget.

Självmedicinerar du? Ja, då är det viktigast att ta ansvar för hur du mår. Du är värd det! (Men kom ihåg att det är lika svårt att söva sig själv och operera bort blindtarmen som att fixa ”ett benbrott i hjärnan”. Konstigt nog tror många att ångest kan fixas med viljan, trots att vi är instinktiva överlevnadsvarelser.)

Lycka till!

Lär känns dig själv. Lär dig dina bästa vägar.
Anmal_dig_nu

Andra inlägg som kan intressera dig